Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/forsrgse/public_html/wp-settings.php on line 520

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/forsrgse/public_html/wp-settings.php on line 535

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/forsrgse/public_html/wp-settings.php on line 542

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/forsrgse/public_html/wp-settings.php on line 578

Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /home/forsrgse/public_html/wp-settings.php on line 18
Kunskap i skyttegravarna | forssmanthullberg

Kunskap i skyttegravarna

2009 March 25
tags:
by admin

Tänk att en diskussion om skola och kunskap alltid blir så laddad! För några dagar sedan var jag på Rektorsakademin och lyssnade på Hans-Åke Scherp och ledamöter från Utbildningsutskottet, och det var en uppvisning i att inte lyssna på vad den andra sa utan envist köra fram sina käpphästar. Framför allt tyckte jag att utskottsledamöterna briljerade i konsten, betydligt mer än Hans-Åke Scherp. Och så har det fortsatt - varenda diskussion jag går in i slutar med att man blänger på varandra och väljer att höra det man vill snarare än det som sägs. Och visst, jag erkänner. Jag gör det själv också.

Men måste skolan befinna sig i ytterligheterna rabbla Hallands floder eller lär dig vad du vill? Varför skulle skolans uppdrag vara så enkelt och endimensionellt när världen skolan befinner sig i är komplex och föränderlig, och när skolan likt världen runtomkring består av en massa olika människor med olika behov, förutsättningar och viljor. Visst, det handlar om ideologi men ändå. Tänk om sanningen ligger nånstans mittemellan?

Jag gick i sjuttiotalets flumskola. Jag hade, på fullt allvar, en svensklärare i sjuan som kröp upp i skräddarställning på katedern och sa “jag har med guran, ungar, ska vi lira nåra låtar” och sedan spelade han och vi satt och pratade lite om ditt och datt. Det var pisstrist. Jag drog slutsatsen att skolan var en institution som fullständigt utan respekt ansåg sig kunna lägga beslag på min tid och fylla den med lite vad som helst, beroende på lärare och stund. Så jag slutade gå dit. Jag valde omsorgsfullt ut vilka lektioner och moment som krävde min närvaro för att jag skulle få bra betyg och så gick jag dit och jobbade hårt när det behövdes. Det var nog inte så det var tänkt.

Självklart var det inte så det var tänkt. För samtidigt som jag gjorde mitt val, hade jag klasskompisar som i kravlöshetens vakuum inte lärde sig att stava och räkna. Ibland gick de inte heller till skolan, ibland satt de, liksom jag, av tid.  Skillnaden mellan dem och mig var att jag, mycket tack vare mina föräldrar, utnyttjade systemet, skaffade mig bra betyg, gick vidare till högskola - trots skolan. För andra tog möjligheterna slut i nian - och jag är säker på att det inte handlade om vare sig “begåvning” eller “vilja”.

Kravlösheten var problemet. Det var, och är, inte snällt eller omtänksamt att inte se och ha förväntningar på varje barn i skolan. Men vilka förväntningar ska man då ha? Och hur ska de uttryckas, följas upp och värderas?

Jag är verkligen övertygad om att det inte räcker med att lära sig floder, städer, fältslag och stavningsregler för att klara sig i världen idag. Det går förvisso inte att vara utan den sortens kunskap, men det krävs mer. Jag kan verkligen heller inte se det onda i att sätta elevens lust att lära i fokus, eller att acceptera att kunskapen är beroende av sitt sammanhan (dvs inte konstant).  Så kan inte allt rymmas i skolan? Jodå, men det ställer krav. Prov och betyg måste mäta mer än årtal. Och mål och kriterier måste fånga både hårda och mjuka krav.

Så nu är jag lite nervös. Arbete pågår med att göra om läroplaner och kursplaner. Risken finns att vi kastar ut barnet med badvattnet. Dagens mål är lite svepande, vackra och svåra att tolka. Låt dem inte ersättas av alltför enkla, mätbara och endimensionella.

Min dotter har just läst om Karl XII. Hon ritade kartor över hans fältslag och hur han vandrade i Europa. Jag vet inte hur länge hon kommer att komma ihåg det hon lärde sig. Vet inte heller om hon någonsin kommer att förstå eller reflektera över varför han traskade runt som han gjorde, eller vad det fick för konsekvenser för Sverige och Europa. Jag kunde inte ge henne ett vettigt svar på frågan “varför ska jag kunna det här”. Men jag är övertygad om att ifall hon inte får ett vettigt svar på frågan, så kommer hon inte att vilja vare sig veta mer eller förstå något om historiska sammanhang.

Så därför kan inte målen göra hela jobbet. Den som ska omsätta dem i verkligheten måste göra ett riktigt bra jobb också. Och en riktigt bra lärare är i mina ögon en person som definitivt kan sitt ämne, men som framför allt är duktig på att väcka och tillvarata intresse, uttrycka förväntningar och åskådliggöra sammanhang. Det är ett krävande, komplext uppdrag som i sin tur kräver att alla inblandade ser precis hur svårt det är och gör sitt yttersta. Då måste vi gå längre än idag, både i ord och i handling.

No comments yet

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS