Twitter eller skrynkligt papper?

Vad vet du egentligen om ditt barns vardag? Förstås sipprar väl ett och annat fram vid matbordet, men hur går det i skolan egentligen? En del av oss vet mycket. Vi kommunicerar med skola och lärare via webbplats, blogg, mail och förstås möten. För många andra (bl al undertecknad) är kontakten med skolan veckomail med kort information - ibland ett skrynkligt papper i skolväskan.

Om man snabbt går igenom litteratur och forskning (finns mycket begränsad) om hur IT används som kommunikationsstöd i skolan, slås man av den begränsade användningen. Även om det finns lysande undantag, så har skolors och pedagogers kommunikationsvanor förändrats i liten utsträckning under den senaste tioårsperioden.

Vad kan det här bero på? Handlar det om synen på föräldrarnas roll i skolan, eller är det en fråga om teknik- och förändringsrädsla? Kanske är orsaken nån helt annan? Under hösten ska jag undersöka frågan för Skolverkets räkning. Utgångspunkten är att IT är ett lysande verktyg, som borde kunna användas mer. Men hur ska det ske?

Har du tankar och idéer, om varför IT inte används, om hur det används bra och om hur man kan få fler att nyttja tekniken bättre? Dela dem gärna med mig och andra här.